Nej, jag har inte sett den nya Star Wars-filmen.
Nej, jag har aldrig varit ett Star Wars-fan.
Nej, jag har inget emot Star Wars-filmer eller Star Wars-fans.
Så, då fick vi det ur världen. Egentligen ska jag blogga om Daisy Ridley. Stjärnskottet som kom från ingenstans och fick en stor roll i årets största film o.s.v. Ni vet hur det brukar stå. Ni vet säkert också hur det brukar stå när en person av kvinnligt kön råkar få en roll som inte bara går ut på att le och se söt ut. Så här stod det i alla fall i svenska Elle när de intervjuade stjärnan:
”Hon är cool och smart och hon kan klara sig själv. Unga tjejer kan titta på henne och inse att de inte måste visa upp sina kroppar, lovar Daisy Ridley.”
Sånt där är ju jättefint. Att Hollywood (seeeegt men ändå) börjar bryta upp könsstereotyperna och casta flickor som tuffingar. (Alltså: på riktigt – jag antar att min skrivton ligger i läge med min talton, och i sådana fall är det förmodligen rätt svårt att förstå att jag inte är sarkastisk…)
Men sedan vände jag blad i tidningen och hittade meningen:
”Sedan följde strikt kosthållning och tre månaders hård träning.”
”Förvånad” är inte ett ord jag skulle använda här. Särskilt inte som samtliga intervjuer och passager i artiklar jag har sett som handlat om den här Tusenskönan som deltar i intergalaktiska krig går ut på saker kring 1) Hur tuff Daisy själv tyckt träningen för att förändra hennes kropp till stjärnkrigarstatus har varit 2) Hur producenter och regissörer och castingfolk bestämde sig för att ge henne rollen på i princip stående fot när de sett henne.
Men Elle – ni kunde väl åtminstone låta oss gå på Ridleys löfte i mer än några raders läsning…?
Eller, skit samma. Vi vet ju alla hur viktigt det är att sälja in livsstil snarare än talang (och att strong är det nya skinny). Filmen har ju bara slagit de flesta säljrekord redan, vi vill ju inte råka missa nån miljon på att den kvinnliga stjärnan går runt och tutar i folk att ”de inte måste visa upp sina kroppar” eller får oss att tro att hon inte lever upp till alla ideal där uppe på bioduken…. (Alltså: Nu är sarksasmen drypande närvarande…)